Lubbe Nordström var en gång en journalist som arbetade som journalist i slutet av 1930-talet. Han arbetade på den tiden för det som man då kallade Radiotjänst, alltså med radiojournalistik. Det var på uppdrag av Statistiska centralbyrån som man beslöt att ta reda på hur svenska folket levde, vilka bostadsförhållandena var på den tiden. Man genomförde samtidigt en folkräkning.
Lubbe mötte sjukdom, misär och bristande hygien
Lubbe Nordström utgick från Stockholm där han bodde och gjorde första resan till Eskilstuna. Det första han fick se var dåligt uppvärmda bostäder, människorna levde i lukter som kom ur urin, avföring och matos. Avloppen delade brunn med dricksvatten. En läkare som åkte med Lubbe meddelade då: ”Sjukdomsfrekvens och dödlighet stå i omvänt förhållande till bostadens beskaffenhet. Det vill alltså säga: ju sämre bostad, desto mer sjukdom och dödlighet.”
Efter den första resan och chocken, fortsatte Lubbe på samma sätt runt om i Sverige och möttes av liknande misär de resterande 48 dagarna som han åkte runt och beskrev situationen för mer eller mindre chockade lyssnare. Han besökte 74 platser och intervjuade 300 människor. Det var smutsigt, primitivt och misär på många ställen i landet. Den 10 oktober 1938 sändes det första programmet ”Med Ludvig Nordström på husesyn”.
Så uppstod begreppet ”Lort-Sverige”
Det var han som införde begreppet ”Lort-Sverige”. ”Jag såg människor sammanbo med djuren. Jag såg människor bo i nedrasade hus. Jag såg människor bo i vad man närmast måste karaktärisera som hålor eller grottor. Jag såg gropar grävda i marken användas som skafferier. Jag såg brunnar där man både diskade och hämtade dricksvatten, och där kreatursspillning låg på brunnskanten.” Allt detta berättade han för Radiotjänsts lyssnare och gjorde succé.
Med detta kom upplysningarna som både läkare och präster pläderade för; med smutsen kom sjukdomarna, Prästerna pratade om andlig förflackning och smuts. Efter detta uppbådades det en hygienisk mobilisering. Föreningen för folkbad myntade parollen ”Bad åt alla! – Bad varje vecka åt varje svensk”. Gustavsberg anlade efter det en sanitetsporslinsfabrik 1939 som finns kvar än idag.
Idag har alla badrum med möjlighet att tvätta sig
Idag ser vi verkligen motsatsen till det som Lubbe Nordström beskrev på sin tid. Från och med 1940-talet kom sedan de moderna badrum som vi ser i dag; med toalett, tvättställ, badkar och rinnande vatten in i svenska hem. De gamla hus som saknade faciliteter för badrum och renlighet revs, och ersattes med renhetsivrande funktionalism. Man byggde ”bort” orenligheten och satsade på badrum med möjlighet för bad och dusch. Idag satsar vi stora resurser på att göra, inte bara rena platser för rengöring, utan mer än så, en plats för vila och avkoppling i våra badrum. Här kan du läsa mer om hur man kan göra badrumsrenoveringar i Stockholm: http://www.lisana.se.